Dag 29

Så var det nya personliga brevet ute hos mina önske-arbetsgivare!  Nu kan jag bara hoppas att de börjar fundera på om de kanske inte hade varit så dumt att ha någon som mig i organisationen för att stötta medarbetare och chefer. Funderar på om man ska ringa dem och försöka få till en liten träff om ett par dagar. Det är svårt att veta vad som är rätt och fel i jobbsökardjungeln. Jag kan bara utgå från hur jag själv har jobbat när jag har rekryterat och då har jag i bland tagit in sökande trots att behov inte funnits just då men som jag har haft i "bra och ha" högen när det sen uppstått en vakans.  Samtidigt har det hänt att jag upplevt det påträngande när okända människor hör av sig eller dyker upp för att pressentera sig när jag haft fullt upp med annat och inget behov finns just då.

Listan av önskade arbetsgivare bestod från början av 10 stycken företag som jag vill jobba på har just nu krymt till 6 stycken. Två av dem har hört av sig och talat om att de just nu har det tufft och inte kommer rekrytera under överskådlig tid. Två kommer eventuellt ha ett behov nästa år och lovar att ha mig i åtanke om jag fortfarande är tillgänglig (gud förbjude!) Resterande har varken svarat negativt eller positivt om hur det ser ut på rekyteringsfronten så de får stå ut med att jag fortsätter att höra av mig.

Hur ser då min "önske-arbetsgivare" ut då. Om jag fick fantisera fritt så är det ett tillverkande företag med ca 30-80 anställda. Det får gärna vara familjeägt eller ha en historia där det funnits en drivande entreprenör som startat upp en gång i tiden vilket brukar prägla företagskulturen. Det får gärna vara en mansdominerad arbetsplats då jag har positiva erfarenheter av det - men är inget krav. Eftersom jag har varit bortskämmd med att ha ett antal bra chefer som gett mig stort förtroende och handlingsfrihet så hade det med varit önskvärt. Det får gärna saknas rutinern och struktur eller vara lite rörigt så jag få utlopp för min ordning och reda ådra. Finns där någon gammal tjurig gubbe som absolut inte har något övers för fruntimmer som ska lägga sig i så är det en bonus- jag brukar få dom med mig och de är oftast med tiden mina mest lojala och tongivande medarbetare! En av de viktigaste punkterna på min önskelista är att de har ett långsiktigt tänkande och inte planerar sälja företaget (generationsskifte är OK) alt planerar att byta ut stora delar av ledningen eller funderar på att flytta sin produktion utomlands.  

Naturligtivs är det inget MÅSTE att jobba för en arbetsvivare som ovan och när jag väl får jobb kanske det ser helt annat ut men det är ganska bra att få tänka till på vad man skulle vilja ha. Det allra viktigaste är att hitta en arbetsplats där man kan känna att man kan bidra med något och vara den del av någon större.

Nu till något helt annat - träffade en gammal kollega i dag och stämde av vad som hänt sen sist. Han har nytt jobb sedan drygt en månad tillbaka och det var så roligt att se han berätta om sin nya arbetsplats. Det lös i ögonen och han berättade stolt om företagets historia och framtid. Jag vet hur hårt han har kämplat de senaste åren för att hitta ett jobb som ger han möjlighet att utvecklas och jag tror han är i hamn nu. Blev så glad för hans skull!