Pirrigt och spännade så klev man in för att bli intervjuad igen. Man vänjer sig aldrig och hur mycket man än förbereder sig så känns det ändå som om man kunde gjort det bättre. Var jag för flummig, framställde jag mig som för kaxig, pratade jag för mycket/för lite? Hade jag rätt kläder, skulle jag ställt fler frågor, satt jag som en hösäck på stolen? La jag önskemålet om lön för högt/för lågt? HJÄLP!!!!! Det gick nog bra för de bokade in mig på intervju nummer två redan i slutet på intervjun så lite rätt blev det nog.
Talade med en gamla kollega som jag brukar använda som referens om jobbet. Han är min totala motsats (ingenjör :-) )och jag har stor respekt för hans åsikter. Han sa något som jag inte tänkt på som ja måste fråga om i morgon. Jobbet är jätte spännade och en riktig utmaning men finns det förutsättningar tidsmässigt att lyckas med tanke att tjänsten bara är delvis arbetsledande. Det är så skönt att ha kloka människor omkring mig som inte tänker som jag och som kan ge ett annat perspektiv.
Gjorde en visit hos mormor och mös med henne en stund efter intervjun. Det är så skönt att kunna bara dyka upp och sitta och prata en stund. Hon är helt makalös vid sina 91 år som alltid ger så mycket glädje och energi. Naturligtvis kom man där ifrån mätt och belåten som vanligt samt lite mat med sig hem!